Ångest.Ligger fortfarande jättebra till på en lägenhet som är stambytt och allt(det säjer inte lite när det är Stockholms hem.)När ska detta rasera kan man undra? Är nervös som fan att vi inte ska få den.Hatar att snubbla på mållinjen när det gäller sånt här.
Måste vara nått fel eller har folk bara inte noterat att den är stambytt? Va va va??????
Två personer före i kön,men de ska tacka nej.Ska bajsa i trapphuset.
Måste verkligen ha någonstans att bo.
Känner mej lite kallsvettig.
Överdriver inte.
Ett förstahandskontrakt i den här stan är som att bra att ha.
Känner mej till ett visst mått även lyckligt lottad över att jag kan bli så glad över en sketen liten tvåa i Vällingby,att man inte har massa orimliga krav.Att man inte är som "amen vadå???? ja ba är 22 år och jag och alla mina vääänner bara bor i lägenheter i innerstan från seekelskiftet 1900...och allt bara är perfekt och underbart och alla bakar muffins+älskar vintage" Eh ja.Har en inneboende aggression mot vissa räkmackor.Men det kan jag gott stå för att jag har.