Men vad är egentligen problemet?? Blir så trött på mej själv. Börjar få rätt så mycket prestationsångest över vernissagen men istället för att styra upp lite grejer,så att ångesten kunde lätta, så sitter jag bara och läser massa bloggar. Är som fastskruvad i den här stolen.

Kreativiteten,min värsta fiende ibland.

Själv har jag ju tänkt mej att jag ska greja med saker som behövs fixas med till vernissagen/utställningen, men i vägen för det kommer "åh just ja, bäbisarna behöver några kortbyxor nu näre äär så varmt.." varpå jag börjar rota upp byxor som ändå är tråkiga därför kan slaktas för att piffas till. Klipper,stryker,syr, tar säkert en timme och när byxorna är klara är det dags att komma på nån ny ursäkt för att inte göra det jag ska.

Grejen är ju den att det jag måste göra är också kreativa grejer, fixa med bilder och sånt, men bara för det är måsten så finns det 10 andra grejer jag vill fixa med.

"Kanske virka ihop rutorna, så den där filten blir klar nångång?"

Nej inte virka nu helt plötsligt, den där filten har legat i en påse sen i mars.

Jag kommer bli en lax. En praktfull rosa lax.

När barnen somnat ska det hinnas med massor tydligen. Baka en kaka och gjuta gips samtidigt.

Alltså sånadär högar som på andra bilden is burning a hole in my heart.

Till Therese som undrar vad jag bygger på galleriet;

Det är lite svårt att förklara men i ungefär två år har jag ritat väldigt mycket naivistiska stileben. Mycket matbord, middagar och möbler och allt sånt. Så nu håller jag på att bygga upp ett litet matbord med tallrikar,koppar,tekanna,kafat osv osv i kartong och papper.

Det är alltså tänkt att det ska bli en installation samt teckningar på utställningen. Lägger upp lite bilder här sen, när allt är klart, men här är tex en stol jag byggt.

Åh huvudvärk som vanligt. Eller ja säg att jag åtminstone har ont i huvudet två-tre dagar i veckan...fast oftast självförvållat..i stil med "borde kanske laga mat inte, bara äta mackor".

Usch jag ska sluta vara en sån handelsförlamad person på visa punkter. Tex när Allan jobbar, då står jag där som en tung byrå och kan inte röra ihop nått alls på spisen, det är ett jävla tjat från min sida om att jag inte kan laga mat.

Ni vet när man var 15,16 år och man var så övertygad om att ens personlighet var så fulländad. Trots att man kanske kände sej tonårsdeppig ibland så var det iallafall bara alla andra det var fel på, själv var man den som tappert strävade i motvind.

Sen när man blev kanske 19,20år började det gå upp för en att man kanske hade egen del i hur saker och ting var och artade sej.

Eeehh...jag har helt glömt vart jag skulle komma med det här, eller jag vet liksom men jag kan inte formulera mej, ska vi säga att jag återkommer angående detta?

Skulle kanske bygga ett rosa hus åt oss någon gång. Hur svårt kan det vara?

Går bra med byggandet på galleriet, whats the difference?

Blev dock mest bara en stol utan ben idag. Imorn stols ben + massa mer. Jag är på G alltså.

Ni som bor i sthlm kan ju komma på min vernissage den 2 juni klockan 18(?).

Hittade just perfekta lägenheten. Personen som stod först i kön började köa den dagen då jag fyllde tre månader. A just ja.

Bygger koppar för fulla muggar..höhö.

Det senaste året har det varit besvärligt att vara kreativ. Blir alltid irriterad på mej själv.

Hatar känslan av när jag känner mej överflödig.

Fast ikväll går det bra, känns jättebra och jättefint. Arå.

Omöjligeheten var det just. Fast nu somnade de. Vissa kvällar är det omöjligt nästan. Fast alltså Robinson tex "åh saknar mina barn så mycket"..tyckte alltid sånt var ostigt och överdrivet förr, men nu, skulle fan aldrig kunna vara borta från mina i flera veckor.

En grej är att jag inte kan gå och lägga mej fast jag är rätt trött.
Så går jag och lägger mej tillslut,börjar tänka oväsentligheter, men de leder ändå åtminstone till "amen jaha det är den tröjan som crilla menar att jag hade första gången jag entrade grafikskolan"

(crilla,jag har alltså förståt vilken tröja det är. måste sett ut som korv+(lite korvkänsla på byxerna)sockervadd.)

Gillar inlägget om "hundsommar" här nedanför. Kommer ihåg den där bilden, gjorde den typ 2005, var så himla nöjd med den minns jag. Det var ett jävla tjat om de där akitahundarna och uppenbarligen var det fortfarande aktuellt att sakna nån jag,helt omotiverat, höjt till skyarna.

"men det är sommar men ingen hundsommar som bilden brevid. det var för längesedan då jag följde efter hundar fast jag var en själv"

Gulligt det där med hundar alltså.

Kära vänner. Se jag hade tydligen en gammal och glömd blogg här. Spar resterna av den.

Tre år sen jag skrev nått här, syns mer som om det vore en 16 åring som skrivit det.

Amen bra skönt att slippa wordpress i alla fall.

Nu får ni dras med gamla bilder tills jag orkar fota nått nytt,intressant diskberg eller så.