Gud det är rätt tråkigt att vänta på att tatueringen ska skorpa av sej alltså. Har alltid trott att den var klar så fort man steg ut från stället där den kom till. Vill se den mogen och klar nu nu nu. Jag vill skörda frukten så att säja.

Lite som att föda barn på ett sätt. I tanken har man ju alltid haft "amen när barnet är ute så är ju kroppen som vanligt igen."

Inte direkt så att jag gick och funderade på "avslag" eller hormonstormarna som eventuellt kommer efter en födsel. Men det är väl kanske bra också, att man inte vet allt om allting man fixar med i livet. Då skulle så mycket mindre bli gjort.