Blev inte så mycket tid vid nån strand.Först gick det bra,sen gick det inte bra,sen gick det bra igen och sen åt helvete..sen gav vi upp.Sånt är livet med bäbisar,i synnerhet när de är fler än en. Det senaste är att de hatar att åka vagn,på väg hem skrek de hela vägen,de var typ lila i ansiktet när vi klev innanför dörren.

Men de är lite förkylda och sånt,inte så soft att vara ute i värmen.

Appropå detta.Innan vi fick barn hade jag gärna föreställningen om hur man skulle kunna ha med dem överallt.Särskilt nu när det var sommar skulle det vara enkelt och praktiskt.

Glad i hoven skulle de små liven sitta i sin vagn och äta lite på nån vällingflaska.

Sånt tror man.

Men det är inte alltid så det är.

Stackars bäbisflickan ramlade ner från en grästuva och fick hela ena ögat och munnen full av sand.Jag tittade bort fem sekunder och helt plötlsigt har hon druttat ner och gallskriker.Jag blev lite rädd.Det är sjukt skrämmande hur fort allt går.Inte för att detta var någon större katastrof,men man inser att typ vad som helst kan hända på en microsekund.

Ångest.