En sak jag tänker på ibland och som stör mej mycket;
Varför ska människor med olika sorters utvecklingsstörningar helt plötsligt vara något slags julpynt i alla "vanliga" människors vardag?
Alla ska tycka att "de är så hiiimla härliga" och "tänk att de är så himla okonstlade och fantastiska".Köerna ska ringla sej långa att skriva under listan på att man minsann älskar ICA-Jerry och Tobbe i En annan del av Köping.
Men grejen är ju den att alla hela tiden ska pådyvla människor med utvecklingsstörningar någon slags änglagloria i tron om att man själv då är en fördomsfri och fin människa.
Men gissa vad,människor med utvecklingsstörningar är precis bara människor de också.
Lika snälla,lika jobbiga,lika bekymrade,lika perfekta,lika operfekta som alla människor är.
Varför ska de behandlas som maskotar? Och allting de gör,kan bara vara bra,roligt,eller fint just eftersom att "nämen titta ett duktigt pucko". Inget uppmärksammas utan att själva vinningen ska vara att "vanliga" människor ska "förstå att det finns sååå mycket att lära av någon med tex Downs Syndrom..(för OBS de är ju sååå hiiimla hääärliga).Men nä det finns mycket att lära för att de är människor med andra villkor,inte för att de nödvändigtvis är gulliga och helt felfria.Det finns något att lära sej av alla människor dah.
Jag har själv en syrra med en utvecklingsstörning.Ibland händer det att man träffar på folk från förr.Då frågar de med puttinutt i rösten "huur gååår det för henne nuuu?? puttiputti" Ja,det var ju knappast någon som brydde sej ett skit för tio år sen,alternativt ja du kan ju ringa och fråga själv...eftersom du älskar puttinuttpuckon.Skenheligt så jag spyr.