Alltså.
Har klätt mej så mycket i någon slags föräldra-ångest på senare tid.
Har dåligt samvete för allt.
Tycker jag är tråkig.
Tycker jag har inget tålamod.
Får ångest för allt.
Barnens avdelning på förskolan måste rivas för att det är mögel. Nu måste kanske de "större" barnen (där våra barn ingår) flytta upp till en annan avdelning,med större barn...Får ÅNGEST..målar med alla stora penslar och föreställer mej att det kommer bli skit..att det kommer vara så att ingen ser eller har tid för de mindre barnen..att typ all pedagogik bara går upp i rök...Att det bara jobbar folk som..har ingen koll där..Att barnen bara ska bli förvarade.
Finns egentligen ingen anledning att tro allt detta.
Är fortfarande samma förskola,samma sätt att jobba..osv.
Har aldrig varit missnöjd med något hittills..så varför skulle det bli skillnad nu?..Egentligen.
Men ändå,får en klump i magen.
Sen får jag ångest över att jag är hispig.
Vill älta allt.
Allan vill inte älta något.
Skulle kunna skriva en bok..om minsta lilla grej.
är med dig - och hatar det. försöker alltid tänka bort det dåliga samvetet, det liksom dök upp så fort första barnet kom - sen var det kört. mår alltid skit för något, har alltid dåligt samvete för något väldigt sällan man ba "oh vilken bra mamma jag är". ändå gör jag verkligen mitt bästa, säkert du med. måste hoppa över jävla dåligt samvete hindret varje dag, gör det du med.
ReplyDeleteja man trodde ju liksom aldrig att man skulle bli sån där klyschig dåligt samvete förälder..var helt övertygad om att jag absolut inte skulle bli det...Men så enkelt var det ju visst inte.
ReplyDeleteMen det är nog sant att man måste försöka tänka annorlunda..för man gör ju verkligen så gott man kan..verkligen,verkligen!