Klar eller inte klar.

Alltid den frågan.

Alltså det värsta med att jobba; när man skulle varit ledig men så "hej kan du jobba imorgon för den och den är sjuk.."

Så måste man alltid säja "ja".

Så måste man vänta en dag till innan man kan börja måla om hallen.

Koppar från förr. Del 2 då.

Nu ska jag rita nått nytt.

Hejdå.

När barnen sovit borta en natt. När man själv vaknar på morgonen. Kan dricka te ifred. Osv. Men sen då? Gå runt som en rastlös hund. Jag har ingen som helst aning om var jag ska göra med mej själv. Den sjuka tanken på att jag innan barnen alltid gick runt och eh trummade på saker...eller? Vet att det är sånt som alla säjer;vad gjorde vi innan vi fick barn? Men jag undrar faktiskt.

Modebloggi.

Hej.

Det är jag som äger den här bloggen.

Nu ska jag på Als bok-vernissage.

Jag har byxor på mej!

Jag har hängselbyxor på mej!

Det är helt okej med byxor ändå.

Hejdå.

Alltså jag känner mej sjukt duktig när jag äter frukost,gör frukost till barnen,klär på barnen,plockar ordning disken,klär på mej..klär på barnen kläder,overall,galonbyxor...går iväg till förskolan - utan att bli irriterad en enda gång.

Nu ska jag gå till jobbet.

Jag har alltså köpt hängselbyxor.
Känns som det svåraste plagget någonsin.
Ska bli intressant och se.
Kan ju råka bli jättestor bäbis av allt ihop.
Men,tänker mej sen..att så länge jag tänker att jag inte ser ut som en stor bäbis så kommer jag inte se ut som en stor bäbis.
Tänker mej mer; sjukt cool tjäj.

21 mars.

Frida.

Kryddor. Har alltså även städat kryddskåpet.

Kläder.Gillar inte prickar så mycket som man kan tro.

Vilken dag.
Ledig.
Allan och jag har superstädat hela lägenheten.
Tom skurat i skåpet under diskbänken.
Allt är fint.
Jag har scannat bilder som jag tänkt göra sen i stil med maj 2008...men det kom saker i mellan i form av Tvillingar osv.
Älskar mej själv sådana här dagar.

Koppar från förr.Av mej själv.

1. Hur fan pyntar man sitt tumblr konto?

2. Scannar in alla kopparna. Kommer ta ett halvt sekel med ett photoshop som hänger sej efter varje bild.


Antar att allt är någon slags lyckad dag.

Det är lördag eller?
Ibland undrar man ju.
Har ätit upp allt som fanns hemma i godisväg..så att jag inte kan äta det till frukos i morgon.
Måste bli duktig nu.
Äter ingen mat.
Känns som ett dåligt koncept.
Alltså,gillar inte ens godis längre.
Blir mest som en vana.
Typ muterat och bytt syre mot socker.

Den första bilden jag gjort på år och dar.

Känns det som.

Jag dödar aldrig mina älsklingar så fick bli koppar som vanligt.

Men alltså.

Bara för att komma igång.

I köket har vi numera den här hyllan.

Man ska tänka sej att det är souvenirer från..eh platser.

(Typ i stil med; myrorna i Ropsten)

I verkligheten är det mer i stil med: Min tandborste är borta. Glömmer köpa ny i flera dagar. Får låna Allans.
Försöker kompensera med munskölj.

Typ inte så lyxit.

För 5 år sen ritade jag den här bilden.

Man kan ana ett slags mönster.

I stil med folk som ligger på golvet. Osv.

Varför ska det vara så svårt att vara pretentiös nu?

Att åtminstone kunna klämma ur sej någon död hund+snirklig text...sitter tydligen jävligt långt inne.

För 6 år sen ritade jag den här bilden.

Ja så kan det va.

Sedan i Januari har barnen varit på förskolan i stil med..kanske 3 veckor allt som allt.
Nu ser det ut som om det blir feber och sånt imorgon också.
Ska de aldrig få vara friska?

Hej. Här kommer motiv ni sett förr.
Men ska ändra mej nu.
Ska börja med konst igen.

Jaha.
Då går vi in i en ny sjukdomsperiod då.
Sedan slutet av Januari har åkommorna bara avlöst varandra.
Nyaste är feber och klagomål om ont i magen.
Får väl se.
Men det är väl slut med sånt här när våren kommer? Eller?

Fick en lapp av en kille som jobbade på systembolaget.

Mellan de ej existerande raderna kan man tänka sej att det står "du är världens snyggaste tjej,kan vi gifta oss?"
Men han var mycket gullig så antar att han är en kanditat om Al ger sej av.

Jag vore perfekt för jobbet; "byt sinnesstämning så ofta det går och få betalt för det"
Är inte nådig.
Igår ville jag inget alls.
Ville stanna hemma och vara med barnen för all framtid. Dricka te.
Kände mej som en ledsen klump hela dagen.
Så idag..Glada miner.Tyckte det var kul på jobbet. Ska sy tröja. Glad i hågen. Typ palmy days och framtiden ser ljus ut.
Sen fick jag spänningshuvudvärk.
Antagligen för att gårdagens ångesthumör släppte.
Eh.
Men tänker mej att jag kanske måste vara så.
Känns onödigt med gråskalor som ligger och blaskar runt.

De i särklass mest populära personerna här hemma.

Drutten och krokodilen.

Innuti mitt huvud hörs bara dragspel och Genas röst.

Tänker att jag vill baka något.
Men först måste någon komma hit och diska.
Massa tråkig disk i stil med urblekta falukorvsbitar som ligger och halvflyter i en tallrik med gammalt diskvatten.
Går omvägar förbi diskbänken.

Tror att kameran är på Konstfack såatte tänkte att jag skulle göra ett inlägg med bilder nu-är-det-snart-vår-igen.
Men sen hittade jag inte så mycket vår.
Ni får mat och väggar istället.

Är alltså ledig idag.
Vi har inte hunnit tvätta på en månad...
Men så idag;alla maskiner var lediga!
Kände mej nästan religiös.

Nu äter jag blodpudding.
Kan typ äta all mat.
Tycker inte illa om nått.
På jobbet har alla olika dieter osv.
Är ensam avfallskvarn.
Överhuvudtaget;borde inte det bästa vara att äta lite allt möjligt?
Tvivlar på att någon kropp mår bra av att sitta och äta i stil med osttärningar dagarna i ända.

Alltså.
Kan inte kommentera bloggar...som kör pop-up-ruta-kommentarer.
Helt plötsligt bara.
Så kan alla ändra till inte pop-up-ruta då eller?

Nu;negativ.
Är ledsen.
Saknar mina gamla arbetskamrater.
Saknar min gamla chef.
Hinner inte någonsin träffa några kompisar.
Har dåligt samvete över att det känns som barnen vill umgås mycket mer med oss än vad verkligheten tillåter.
Tänker 400 tankar om folk jag ska ringa..åtminstone skicka ett sms till...men det blir aldrig av...
Pusslar ihop all tid.
Aldrig bara lediga allihop i familjen, tillsammans.
Vill ha 8-4 jobb. Ledig alla röda dagar.
Vill åka hem till mamma och pappa.

Har tex en avbruten schack-pjäs i väskan.

För kanske 15 år sen.
På platsen där jag växte upp så var allt hela tiden aerobics.
Har tänkt mycket på det de senaste dagarna.
Älskar hjärnan.

Men alltså.
Mår dåligt över att jag inte kan skriva kommentarer.
*Dryga bruden som inte ens orkar svara*
Not.
Men den här datorn har alltid kommit på egna spelregler.

Blogspot har sjukskrivit sej.
Kan inte längre skriva kommentarer.
Varför?

Men ja.
Inte mycket är nytt under solen.
Livskris som vanligt.
Ledsam över att jag träffat barnen så lite de senaste två veckorna.

Dåligt samvete.

Deppig över att allt känns som ett evigt pusslande med tider.
Al och jag byter plats i hallen ungefär.
Springer runt varje dag i diverse mataffärer.Flåsar över någon parkering med tunga matkassar. Springer till bussen i syntet-päls=dör svettdöden.
Dumma lattemammor som rättar mej angående barngrejer...tar för givet att jag inte vet något bara för att jag inte är lika lastgammal som dem.
Står där med någon 4månaders bäbis och tror de vet allt.

Hejdå.

Kanske känns det bättre i morgon.

Lustigt.
Den här har jag också. Men min är faktiskt lite finare.

Alltså.
Äntligen en dag ledigt.
Imorgon.
Har haft dåligt samvete över att jag knappt träffat barnen de senaste 10 dagarna.

Men har 40 nya idéer på saker jag ska göra.

Ni får klara er utan mej ett tag.
Bygger butik.
Orkar inget mer.

Ses sen.

Ska verkligen börja klippa mej ofta nu.

Ville ta bort allt som var nött.

Fick ju som jag ville.

Blev väl axellångt

Ser nu officiellt ut som ett troll...

Har lite ångest.

Det positiva är väl att det nu är lagom långt för Frida Kahlo frisyr igen.

Har saknat den.

Hej.

Här är en göllig tröja jag sytt klart.

Har alltså avslutat något.

Är aldrig nöjd med var tavlor sitter.

Är inte nöjd med något.

Igen.

Allt känns dammigt och fult.

Igen.

Jättetjatig blogg.

Ibland när jag tittar på mina barn,så känns det så overkligt att det är mina egna.
Att vara någons förälder.Sånt man tänkt på men samtidigt aldrig föreställt sej.
Men så en dag är man förälder.
Och det är nog det bästa man är.

På SVT.
De pratar om hurvida det spelar roll från vilken bakgrund man kommer...om man ska nå framgång.
Denise Rudberg; "nää aalla har samma möjligheter i det här landet. Bara man viiill tillräckligt mycket så går allt."
Sen det sedvanliga tugget om att hon börja jobba på något bageri när hon var jätteung bla bla bla...

Alltså vill spy på alla människor som på allvar tror att alla människor har samma möjligheter.
Blir helt provocerad.
Är de på något sätt dumma i huvudet?
Vad ser de för verklighet?
Det finns hur många barn som helst som aldrig får någon chans.Barn utan någon fungerande familj som aldrig är ens i närheten av något kontaktnät.Barn som aldrig får annat än skit.
De finns barn i fattiga familjer.
Det finns barn med missbrukande föräldrar.
Startar de på samma punkt som alla andra?
Nä.
Men just ja,de kanske bara ska vända de negativa till positivt och ba tänka att aaaaallt är möjligt.

Gonatt.

Finns inte så mycket att säga.

Jag har två avocado-skålar som förföljer mej på varje loppis/myrorna jag går in på.
Alltid två och två dyker de upp.
Tänker mej att de är från den där tiden då alla grönsaker var tex en liten gaffel.
En gaffel med potatis-handtag.
Ni vet.
Men iallfall.
Två skålar formade som avocados..med avocadoskal-utsida.

I övrigt.
Känner mej ledsam.
Men har fixat fina tyllgardiner.
Köpt en kjol som ser ut som pizzeria-duk.

Berätta om ditt liv del 2.

Har två klockor som går fel. På väggen..i stil med 2,5 timme fel. På datorn ungefär 30 min.

Alla människor är avundsjuka på mitt hår som är perfekt.
När jag går och klipper mej känner jag mej som en apa i bur.
Alla vill mata och klappa apan.

En gång handlade Filippa Reinfeldt jättemånga skor av mej.
Hon hade en Moderat-pin.
Kändes som överflödigt.
Hon pratade "jättegulligt" och "snällt".
Det var väl någon solig augustidag. Sedan gick hon hem och var glad.Och sedan vann de valet.
Och jag blev ledsen.

Alltså saknar min gamla butik.
Men alla ba "men snälla du är jättegullig,jättesnäll,och gullig,och snäll och jättegullig..vi vill du ska bygga en till butik för du är så gullig" a.k.a "vi behöver flytta folk härifrån dit och du bor ju närmast".
Saker är ju sällan som på tex film osv.
Men ja.
Ska väl bli kul.
Ska i allafall bli en jävla fest att slippa pendla 1 timme varje morgon och kväll.
Nu blire 10 minuter istället då va.
Kommer spara ett helt liv.

Maskrosor.

Kaktusar.

Träd.

Blommor i största allmänhet.

Årets första tulpaner.

Hej.

Också.
Varje gång jag är på loppis osv så ska jag börja sy.
Jättemycket ska jag sy.
Alltså skulle vilja kunna sy,men har inget tålamod att bli bra.
Två saker jag vill ska komma på posten helt utan motprestation;

1. Körkort
2. Fantastiska sykunskaper

Har köpt lite grejer på Erikshjälpen.

Tre dinosaurerier till barnen.
En duk.
Ett tyg med 90tals kaktusar
Kanske fem tallrikar
Tre glas
Två ljusstakar
Kanske något mer.

Hejdå.

(Ps! kommer att visa bilder sedan.Efter att någon skrivit "visa bilder" i kommentarsfältet. Inlägget=jättesmart kommentars-fiske)

"Men alltså vi har ju precis börjat på gymnasiet...Om du inte vet vad du vill göra när du är typ 24 DÅ kan du få ångest.."

Jag tänkte;aaamen som om man är lastgammal när man är 24! men sen..jag har iofs ångest.
På tunnelbanan tex,vill alltid sitta i närheten av folk som är 16.

Man var ju ändå rolig på den tiden.
Pyjamasbyxor i skolan.
Sydde "kläder".
Hade aldrig en tanke på att något kunde vara fult och trodde man skulle vara en välbetald konstnär typ två år senare.

Livet på en pinne.

Hej.Berätta om ditt liv.

Jag är jättedålig på att inte låta barnen äta upp en hel påse med mandariner.
Jag är också jättedålig på att handla mat.
Kommer hem med en lök och tortelini.

Också ALLTID; 80% av alla kläder jag köper/tänkt köpa..kommer på rean.Antar att det handlar mer om andra människors dåliga smak.

Jag är 24 år.
Om lika kort tid till,är jag 48.
Svartnar ju framför ögonen.
Den här tiden har ju gått så fort.

Är mycket rädd för döden.

Är alltså trött.
Men gå och lägg dej då människa.
Jag har två små barn.Har jobbat...hade ont i huvudet hela dagen.
Borde vara en sådan som lägger mej kanske klockan 22.
Börjar istället äta mackor.
Al jobbar.
Jag lyckades få den sista gynnaren i säng vid 21.30.
Rutinerna är helt bortblåsta efter alla jular,nyår..lediga förskoledagar.
(Försöker här påskina att vi vanliga fall skulle vara någon slags rutinernas högborg. Är värdelös på rutiner.Ansöker om tålamod osv).

Igår tillverkade jag det här ödesmättade farväl-kortet till mina jobbarkompisar.

Ska vara med och bygga ny butik igen.

Man vill väl vara med där det händer.

Eller nått i den stilen.

*vill i stort sett aldrig vara med där det händer*

Ställer mej i kö då.

Resignerar.

Kan väl längta lite till våren jag med.

April säjer vi.

Har alltid älskat april.

Gjorde klart ett tittskåp.

Suttit och maskerat jätteful fjärilar från jobbet med hyffsat snygga bokmärksfjärilar.

Vill egentligen ha riktiga fjärilar.

Men har ingen lust och pressa dem själv.Osv.

Var alldeles nyss nöjd.

Ångrade bara den pubertala färgen på ramen...

Men nu,tanke nr 2..hela allt känns plötlsigt väldigt 14årigt.

"Älskar turkosblå och fjärilar".

Får väl måla ramen brun.

Alltså.
Var verkligen peppad på att åka till Erikshjälpen.
Släpa hem mer kraffs som verkligen inte behövs.
Såg framför mej hur jag skulle hitta tex en till hundtallrik.
Hade klätt på mej.
Och så har Allan tagit mitt busskort!!
Fick psykbryt.
Var inte beredd att länsa kropp och själ för en buss-remsas skull.
Vågar inte planka.
Slängde av mej alla jackor osv.
Sen blev jag arg på allt.Alla.
Har alltid varit svag för droppar som får bägaren att rinna över.

Ps!
Kommer antagligen vara helt inkonsekventa helgkurser.
Har man ju en känsla av.
En vecka si,nästa vecka så.

Två punkter angående sömn;

1. Varför kan jag aldrig bara gå och lägga mej.
Det går aldrig.
Om jag gör det ligger jag i en evighet och tänker på kök jag ska sy i filttyg (helst naturlig storlek.)
Vaknar sedan varje morgon..och är t.r.ö.t.t.

2. En av twinsen har börjat vilja ligga i vår säng igen. Hur kan någon som är knappt en meter ta sån stor plats? Sparkar och knuffar mej hela natten...jag blir väckt,blir ännu tröttare...blir less.
Men tänker sen;
Det är så kort tid de kommer vara barn,små barn.
Helt plötsligt är de kanske 10 år. Sen vuxna.
Spelar kanske ingen roll om en 2åring vill sova brevid i sängen då och då.
Ibland känns det som om tanken att vara förälder är ungefär att man föder ungen och sen ska man få sova JÄMT. Ifred.Ens säng ska vara någon slags borg.Osv.

(Herregud.Gillar mej själv.Ska börja hålla kurser i livet.
Hyra herrgård där vi ska vara..
Helgkurser.
Obs.Ska inte skriva självhjälpsbok.)

Hej.

Har alltså bytt plats på saker i olika hyllor.

Nytt och fräscht.

Nytt och fräscht.

Däremot;

Vad onytt och ofräscht det känns att man (jag) är precis som 2010.

Alltså.

Igår gjorde jag klart denna till barnen.

Inte varje dag projekt blir klara.

Nu ska jag börja med något nytt...så att jag kan fortsätta att ignorera det där lapptäcket som är 1 kanske 2 timmar från att bli färdigt.

Det bor väl ändå en del "kändisar" i den här stan.
Varför ser man dem aldrig.
En gång stod Loa Falkman efter mej i en toalettkö.
Men annars?
Älskar kändisar.
Blir starstrucked av i stort sett vem som helst.
Damma av någon från Tre kronor och stoppa in i en tunnelbanevagn..kommer känna mej nöjd.

HEJ.
Jag är tillbaka.
Har ingen ursäkt.
Men är tex konstnär osv nu igen.

Det känns alltså bra.
Och även med en..möjligvis knorr av ångest.
På banan alltså.

Tänker mej tex tittskåp.
Som jag ska börja göra.

Imorse på nyhetsmorgon.
En kille satt och skröt över att han aldrig ger typ korv till sitt barn.
Han var tydligen gitarristen i Eskobar.
Några frågor på det?
Ja.
Eskobar??
2001 ringde och hälsade hej från Voxpop.

Orkar inte med sånt där korvskryt.
Summerar för tillfället allting såhär;
Vart man än vänder sej så stirrar något nuttigt hyllkantspapper tillbaka på en.