Känns konstigt att plötsligt inte ha något att säja.

Var alltid så bra på att ha något att säja.

Igår åt vi kräftor.Jag,Allan,Crilla,Leo och Lisa.

Drack vin ur de där 80tals glasen som Al plötsligt försonats med.

Ska börja sy ihop lapptäcket nu.
Allt är möjligt nu när det är höst.
Snart är det soliga dagar och kall luft.
Sen är det jul.
Herregud.
Har väl väntat på att bli som en människa igen...i en evighet.

Men har inte tid.
Det tar tid att vara annat...än en blogg.
Kanske om en stund.

Oroar mej lite för hösten..eller framtiden.

Pengar.

Tänker mej att jag borde kandidera till "folkets sommarpratare" nästa år.

Ni vet,den vanliga privatpersonen som får prata.

Undra vad jag skulle säja.

Skulle väl antagligen ångra mej efteråt.

Känna mej som någon 17åring de släppt lös i etern med någon diktsamling(obs,egna dikter).

Fast ändå,så svårt kan det inte vara.

Man skriver ju ett manus för guds skull.

Skulle väl kunna saxa valda delar ur bloggen.

Men jag pratar för otydligt och snabbt.

Varje gång jag ska merförsälja något på jobbet; kunden ser oförståeende ut.

Gud vad jag hatar merförsäljning.

Två sanningar;

Har alltid tänkt att jag skulle vilja jobba på radio,framåt småtimmarna.
Skulle väl antagligen vara med Karlavagnen då.
Tänker mej att man har kaffe..osv.

En gång på den gamla melonlikörgatan flög en fågel in i köket.Har aldrig känt mej så handlingförlamad.
Vad gör man?
Tar inte precis en tidning och slår ihjäl...

Den senaste tiden.

Inget nytt under solen då med andra ord.

Det är precis som vanligt.

Är nöjd.

Lovar att återkomma.

Möjligtvis ikväll.

Skrev en lång harang om saker här,tog bort,blev inge bra.
Har ont i huvudet och ont i magen.

Kommer aldrig ha några pengar.

Har overklighetskänslor.
Som i någon slags bubbla.
Kan återkomma om det.
Ska äta flingor först.

Vill jobba med något kreativt nu.
Där man även kan ha en kaffekopp man dricker ur lite nu och då.
Dvs,ha ett jobb där man "myser runt".
Och är kreativ.
Nu,nu,nu vill jag ha ett sånt jobb.

Ska bli ateljerista sen.

Disk.

Duk.

Diskhjälp.

Samt saker vi ska äta.

Har alltid haft känslan av att Måns Zelmerlöv vaknar med ett leende på läpparna nästan varje dag.
Tror hans liv är alldeles lagom.

Läser bakåt i min blogg,blir inspirerad av mej själv.
Ska nu skriva.
Ska nu rita.
Ska nu sy.

Är i tvättstugan.
Softlan-fest..som vanligt.
I tantens maskiner är det ett tjockt,vitt skum.
Känns surrealistiskt att folk sover i lakan med den där stanken.
Är helt övertygad om att sköljmedel leder till en för tidig död.

Märkte just att det blinkade ett starkt blått ljus utomhus.
Blev genast paranoid.
Stängde fönster,föreställde mej ufon..osv.
Blev mörkrädd.
Men sen;okej det är åskan.
Inte så jävla konstigt då alltså.
Är för mycket ensam.

Älskar åska dock.

Alltså.
Stod väl och rensade bland skor..folks sedvanliga högar.
Kom att tänka på min tidigare inställning till förlossningar.
Tog hissen ner till förlossningen med tanken; "jaja det här kan ju inte vara så farligt."
Jag är överlag inte särskilt naiv..men just det här med att jag trodde att några enstaka värkar hit och dit skulle vara...allt.
Inte vet jag.
Fick ju äta upp det.
Trodde väl efter 14 timmar att jag skulle dö...kände mej lyckligast i världen när någon sa; "nä det här går inte...det får bli kejsarsnitt."
Poängen är alltså; kan tänka mej att vara gravid igen...typ bli gullad med på MVC i 9 månader osv.
Känner mej däremot...ganska rädd..vid tanken på en till förlossning.

Så det kan ni ju bära med er ut i gröngräset.

På förmiddagarna vill jag mest leta fram spadar,gräva stora hål att lägga mej i.

Tröttnar så fort.Tycker synd om mej själv.

Sedan kan allt plötsligt kännas enkelt.

Humörsvängningarnas mecka.

Men är väl sådan jag är,ingen idé att kämpa emot.

Förut...trodde jag jämt att man skulle försöka flamsa runt..som alla andra.Ändra sej,att ens egenskaper var på minuskontot.

Insåg en vacker dag...att det är ingen poäng med att ändra sej..

Man är som man är.

Herregud.

Skulle väl få inget gjort om känslan var ett enda stort nöjesfält.

Men är oinspirerad att blogga.

Jobbar varje dag..tio timmar.

Så.

Återkommer.

Eller lägger ner bloggen *tigger om kommentarer i stil med;neeej det får du inte göra.*

Vill göra en bok tillsammans med någon.
Eller.
Jag ska skriva den.
Men tänkte att det är lättare att få arslet ur vagn om man är två.
Jag ska även illustrera,men på den punkten kan vi vara två.
Okej?

Känner mej som något medeltiden släpat in och satt två ben från 80talet på.

Söndag.Igen.

Hej.

Ny populär underhållning hos barnen.Diskmedelskum.

Bra efter blåbär.

Åt skaldjursravioli.

Häst.

Idag ramlade pojken ner från köksbordet..såg läskigt ut.

Konstigt när de ramlar ner från saker..man ser att det kommer hända..ser i ögonvrån,men man hinner nästan aldrig fånga.

Ilar alltid under fotsulorna på mej..när de gör illa sej.

Obehaglig känsla.

Appropå barn.

När jag tex är på jobbet..och ser små barn..så får jag ibland en blixtlängtan efter mina egna.

Det suger till i magen och jag blir glad över att jag har några som jag tycker mest om i hela världen...