Herregud.Måste sy lite nu,faktiskt.
Dåligt samvete.
Mot mej själv då.
Ena sekunden jättepeppad,andra sekunden inte alls.
Är typ lika personlighetskluven som personen som basar över Gina Tricots "kollektioner".

I övrigt en annan grej.
En dag när jag var gravid;vaknade och var sugen på sånadär Frosties-flingor.
Hade väl smakat dem en gång..typ 1994 hos någon kompis där sådana alternativ erbjöds.
Gick och köpte de där flingorna.
Kom hem. Skulle äta dem..men så var det helt plötsligt "75% midre socker!"
Det var alltså som att äta vanliga flingor med mycket lite socker på.
Där stod jag.
Snopet.
Skulle ha passat på att inhandla Frosties..under dess storhetstid...när den där basketspelande tigern tog upp 95% av all reklamtid.

Så kan det va.

Stod på toan.Tittade i spegeln.
Tänkt på den totala ologiken i att ha ett SOS-nummer som är 90 000.
Där skulle panikslagna människor stå och räkna nollorna?
Minns hela lågstadiet,lärarnas; "det är bättre att slå för många nollor än för några"

Skulle ju inte krävas några större ansträngningar för att bli galen..kan jag tänka ibland.

Har någon kissat på de här sätena eftersom ingen sätter sej här?

Gud vad jag stavar fel...tänk om det är början på någon hjärnskada!

Osv.

Tänker mycket sådär.

Oroar mej lite förstrött..

Sen oroar jag mej mer..inte förstrött åt andra saker..också.

Om jag hade en blogg.
Och kommentarerna bara bestod av; "åh ditt liv är underbart" "skulle vilja leva ditt liv" "du är perfekt.." osv,osv.
Jag skulle få panik.
Stanna tåget jag vill gå av,osv.
Blir ju trist i långa loppet...att folk tror man anmält sej till robot-sm för tusende året i rad.

Skulle bli till att sitta uppe på nätterna,måla banderoller med texten "tänker dåliga tankar också"...

Alltså jag ÄLSKAR när folk frågar mej saker...om vad som helst..så länge det går ut på att jag är den som vet(bäst).

När någon dyker upp med förvirrade hundögon och suktar efter ens kunskap...

Det är livet på en pinne det.Kan man säja.

Förlåt,men jag har inget att säja.
Har tänkt ingenting de senaste dagarna.

Skulle väl vara följade då;
Vid hötorget,i tunnelbanan...skulle inte vilja sterilisera mej på den där..typ "nagelsalongen" som ligger vid en av spärrarna...
Men tydligen kan man det.
Hejdå.

Amen älskar det här vädret!
På jobbet;Vi hade lösgodis samt Fanta utplacerat på lagret...alltid lite enklare då.

Här är den mindre friserade sanningen om mat.

Jag är kanske sämst i världen på att göra köttfärssås,ändå gör jag det jämt....

Så är det.

Och en liten ledsam burk majs,osv.

Är nöjd.
Nu är juli slut,snart är det höst.
Förlåt.
Men älskar den tanken.

Dagen av idag,kan vi väl kalla det.

Såg på Rapport.
Något inslag om något "sommarkollo" dit barn åkte för att plugga på sommaren.
"Det är viktigt att satsa,jag vill bli diplomat..."
Det var liksom inte plugga för att få gå gymnasiet..utan plugga för att..kunna vara bäst för all framtid.
"Mina föräldrar tyckte det skulle vara bra om jag kom hemifrån lite" Ja eller hur.
Vilka föräldrar unnar inte sin 13åriga unge ett sommarlov?
Lurar i sina barn att hela livet hänger på vad som händer i sjuan...eh.
Tänker mej att det är någorlunda kontraproduktivt.
Börja stressa ihjäl sina barn redan när de knappt är tonåringar...
Typ one way ticket till...allt annat än ett lyckligt liv?
Hatar sånt där.
Folk som inte fattar att det finns andra bra saker hos människor än *alltså hade MVG i alla ämnen när jag tog studenten*.

Eh.
"har råkat göra det väldigt brunt" varpå jag lägger upp en bild som inte alls är särskilt brun.
Inte vet jag.
Har väl olika referenser på saker.
Människor är visst så.

I övrigt.
Är som en svamp,tar åt mej av allt..känner mej utanför och ensam...(På något sätt kan jag ibland uppskatta sådana känslor.
Är säker på att ni vet vad jag menar...antar att många är så.
Skulle komma fram till en poäng..men det gör jag inte.)

Hej. Hemma hos del 875.

Kopp.

Fotölj.

Rum.

Det berömda täcket...under arbete.

Kök.

Hejdå.

Det här lapptäcket.
Har råkat göra det väldigt brunt.
Jag gillar brunt..men kanske också lite trist.
Ville absolut inte göra ett lapptäcke med färgtema.
Men okej.
Det är ju inte klart.
Får väl styra upp.

Tycker det var roligt när Elsa Billgren var i Paris och hade den här bilden och texten i stil med "hennes lägenhet är så himla mycket Paris"

Vi har något liknande hemma hos oss.

I en sån här förort..eller vad det kallas.

När man var liten och inte kunde sova...låtsades man att man var ett djur som höll på att frysa ihjäl i skogen..det var vinter osv. Men så hittade man ett hål i marken som man gick in i.
Där inne var det ett litet hem.
Jättemysigt och allt.

Sen gick det att sova.

Är väl tur att jag har Allan.
Annars hade jag väl varit undernärd på en diet bestående av rostmackor och ostbågar.

Söndag.
Det vill säja; här kommer bilder på mat...samma varje gång.
Och katter..i fruktaffärens fönster.

Drömjobb; någonstans där medelålderna är någorlunda hög.

Vill jobba med folk som är...kanske 45+ åtminstone.

Vet inte varför.

Har alltid uppskattat...

När jag var liten gillade jag mycket vuxnas prat.

Jobbade med att städa för länge sen,där var alla äldre än 50.

Vi pratade mest om vinbär och saltkars-samlingar.