Amen nu var det påskstädat då.

Även byggt upp ett litet påskstileben åt barnen.

Allt är ju jättefint och jättebra.

Vissa dagar är inga bra dagar. Av ingen anledning.Det som är det värsta. Bara konstig känsla i kroppen och i alla rum.

Barnen och jag åkte till Bromma blocks.

Fikade..handlade lite klistermärken..minipåskliljor.

Barnen var nöjda över buss och tunnelbane-resa.

Kom hem lagom till att de var trötta..och arga.

Förstår inte hur alla latte-föräldrar orkar hänga i det där centrumet hela dagarna(för de gör de..jag jobbar där så jag vet).Att de kan se så strosande och lugna ut. Själv väntar jag bara på hysteriska utbrott..vägran att sitta i vagn...osv.

När min kreativa sida plötsligt blir sjukt peppad..måste jag börja med allt samtidigt.I rädsla för att allt ska rinna av mej...

Spika lite hylla.Fixa lite påskris.Börja måla byrå.Påsk-kort..Klippa och klistra.

Ska förresten hänga upp lite grejer på Republik i maj.Såatte.

Men kolla vad fin hallen blev då va!!

Nöjd.

Imorgon ska vi väl äntligen tvätta för första gången på 760 år.

Vore ju kul att tex hinna med det som är i tvättkorgen också.

Har nu målat väggarna i hallen. Som vanligt några tidningar slängde lite hit och dit för att "inte spilla på golvet".Spillde ändå massor. Orkade inte tejpa alla lister..osv. Men blir bra ändå. Har alltid varit bra på att måla väggar. Men allt ska alltid gå så fort. På en gång klart. Orkar inte vänta. Det gäller allt.

Känner mej ledsen. Ibland känns allt så ensamt.När Al jobbar kväll..och jag är dålig på att natta barn. Och jag är dålig på att laga middag.

Lägger i mitt huvud ihop 100 + 100 vilket tydligen är = dåliga mamma...osv. Inte särskilt orginellt.

Tittar på de deppiga tallrikarna med deppiga maten...tycker synd om mej själv. Vill tycka att allt är alla andras fel....men det är svårt att känna någon slags övertygelse,är väl inte 16 år längre.

Klar eller inte klar.

Alltid den frågan.

Alltså det värsta med att jobba; när man skulle varit ledig men så "hej kan du jobba imorgon för den och den är sjuk.."

Så måste man alltid säja "ja".

Så måste man vänta en dag till innan man kan börja måla om hallen.

Koppar från förr. Del 2 då.

Nu ska jag rita nått nytt.

Hejdå.

När barnen sovit borta en natt. När man själv vaknar på morgonen. Kan dricka te ifred. Osv. Men sen då? Gå runt som en rastlös hund. Jag har ingen som helst aning om var jag ska göra med mej själv. Den sjuka tanken på att jag innan barnen alltid gick runt och eh trummade på saker...eller? Vet att det är sånt som alla säjer;vad gjorde vi innan vi fick barn? Men jag undrar faktiskt.

Modebloggi.

Hej.

Det är jag som äger den här bloggen.

Nu ska jag på Als bok-vernissage.

Jag har byxor på mej!

Jag har hängselbyxor på mej!

Det är helt okej med byxor ändå.

Hejdå.

Alltså jag känner mej sjukt duktig när jag äter frukost,gör frukost till barnen,klär på barnen,plockar ordning disken,klär på mej..klär på barnen kläder,overall,galonbyxor...går iväg till förskolan - utan att bli irriterad en enda gång.

Nu ska jag gå till jobbet.

Jag har alltså köpt hängselbyxor.
Känns som det svåraste plagget någonsin.
Ska bli intressant och se.
Kan ju råka bli jättestor bäbis av allt ihop.
Men,tänker mej sen..att så länge jag tänker att jag inte ser ut som en stor bäbis så kommer jag inte se ut som en stor bäbis.
Tänker mej mer; sjukt cool tjäj.

21 mars.

Frida.

Kryddor. Har alltså även städat kryddskåpet.

Kläder.Gillar inte prickar så mycket som man kan tro.

Vilken dag.
Ledig.
Allan och jag har superstädat hela lägenheten.
Tom skurat i skåpet under diskbänken.
Allt är fint.
Jag har scannat bilder som jag tänkt göra sen i stil med maj 2008...men det kom saker i mellan i form av Tvillingar osv.
Älskar mej själv sådana här dagar.

Koppar från förr.Av mej själv.

1. Hur fan pyntar man sitt tumblr konto?

2. Scannar in alla kopparna. Kommer ta ett halvt sekel med ett photoshop som hänger sej efter varje bild.


Antar att allt är någon slags lyckad dag.

Det är lördag eller?
Ibland undrar man ju.
Har ätit upp allt som fanns hemma i godisväg..så att jag inte kan äta det till frukos i morgon.
Måste bli duktig nu.
Äter ingen mat.
Känns som ett dåligt koncept.
Alltså,gillar inte ens godis längre.
Blir mest som en vana.
Typ muterat och bytt syre mot socker.

Den första bilden jag gjort på år och dar.

Känns det som.

Jag dödar aldrig mina älsklingar så fick bli koppar som vanligt.

Men alltså.

Bara för att komma igång.

I köket har vi numera den här hyllan.

Man ska tänka sej att det är souvenirer från..eh platser.

(Typ i stil med; myrorna i Ropsten)

I verkligheten är det mer i stil med: Min tandborste är borta. Glömmer köpa ny i flera dagar. Får låna Allans.
Försöker kompensera med munskölj.

Typ inte så lyxit.

För 5 år sen ritade jag den här bilden.

Man kan ana ett slags mönster.

I stil med folk som ligger på golvet. Osv.

Varför ska det vara så svårt att vara pretentiös nu?

Att åtminstone kunna klämma ur sej någon död hund+snirklig text...sitter tydligen jävligt långt inne.

För 6 år sen ritade jag den här bilden.

Ja så kan det va.

Sedan i Januari har barnen varit på förskolan i stil med..kanske 3 veckor allt som allt.
Nu ser det ut som om det blir feber och sånt imorgon också.
Ska de aldrig få vara friska?

Hej. Här kommer motiv ni sett förr.
Men ska ändra mej nu.
Ska börja med konst igen.

Jaha.
Då går vi in i en ny sjukdomsperiod då.
Sedan slutet av Januari har åkommorna bara avlöst varandra.
Nyaste är feber och klagomål om ont i magen.
Får väl se.
Men det är väl slut med sånt här när våren kommer? Eller?

Fick en lapp av en kille som jobbade på systembolaget.

Mellan de ej existerande raderna kan man tänka sej att det står "du är världens snyggaste tjej,kan vi gifta oss?"
Men han var mycket gullig så antar att han är en kanditat om Al ger sej av.

Jag vore perfekt för jobbet; "byt sinnesstämning så ofta det går och få betalt för det"
Är inte nådig.
Igår ville jag inget alls.
Ville stanna hemma och vara med barnen för all framtid. Dricka te.
Kände mej som en ledsen klump hela dagen.
Så idag..Glada miner.Tyckte det var kul på jobbet. Ska sy tröja. Glad i hågen. Typ palmy days och framtiden ser ljus ut.
Sen fick jag spänningshuvudvärk.
Antagligen för att gårdagens ångesthumör släppte.
Eh.
Men tänker mej att jag kanske måste vara så.
Känns onödigt med gråskalor som ligger och blaskar runt.

De i särklass mest populära personerna här hemma.

Drutten och krokodilen.

Innuti mitt huvud hörs bara dragspel och Genas röst.

Tänker att jag vill baka något.
Men först måste någon komma hit och diska.
Massa tråkig disk i stil med urblekta falukorvsbitar som ligger och halvflyter i en tallrik med gammalt diskvatten.
Går omvägar förbi diskbänken.

Tror att kameran är på Konstfack såatte tänkte att jag skulle göra ett inlägg med bilder nu-är-det-snart-vår-igen.
Men sen hittade jag inte så mycket vår.
Ni får mat och väggar istället.

Är alltså ledig idag.
Vi har inte hunnit tvätta på en månad...
Men så idag;alla maskiner var lediga!
Kände mej nästan religiös.

Nu äter jag blodpudding.
Kan typ äta all mat.
Tycker inte illa om nått.
På jobbet har alla olika dieter osv.
Är ensam avfallskvarn.
Överhuvudtaget;borde inte det bästa vara att äta lite allt möjligt?
Tvivlar på att någon kropp mår bra av att sitta och äta i stil med osttärningar dagarna i ända.

Alltså.
Kan inte kommentera bloggar...som kör pop-up-ruta-kommentarer.
Helt plötsligt bara.
Så kan alla ändra till inte pop-up-ruta då eller?

Nu;negativ.
Är ledsen.
Saknar mina gamla arbetskamrater.
Saknar min gamla chef.
Hinner inte någonsin träffa några kompisar.
Har dåligt samvete över att det känns som barnen vill umgås mycket mer med oss än vad verkligheten tillåter.
Tänker 400 tankar om folk jag ska ringa..åtminstone skicka ett sms till...men det blir aldrig av...
Pusslar ihop all tid.
Aldrig bara lediga allihop i familjen, tillsammans.
Vill ha 8-4 jobb. Ledig alla röda dagar.
Vill åka hem till mamma och pappa.

Har tex en avbruten schack-pjäs i väskan.

För kanske 15 år sen.
På platsen där jag växte upp så var allt hela tiden aerobics.
Har tänkt mycket på det de senaste dagarna.
Älskar hjärnan.

Men alltså.
Mår dåligt över att jag inte kan skriva kommentarer.
*Dryga bruden som inte ens orkar svara*
Not.
Men den här datorn har alltid kommit på egna spelregler.

Blogspot har sjukskrivit sej.
Kan inte längre skriva kommentarer.
Varför?

Men ja.
Inte mycket är nytt under solen.
Livskris som vanligt.
Ledsam över att jag träffat barnen så lite de senaste två veckorna.

Dåligt samvete.

Deppig över att allt känns som ett evigt pusslande med tider.
Al och jag byter plats i hallen ungefär.
Springer runt varje dag i diverse mataffärer.Flåsar över någon parkering med tunga matkassar. Springer till bussen i syntet-päls=dör svettdöden.
Dumma lattemammor som rättar mej angående barngrejer...tar för givet att jag inte vet något bara för att jag inte är lika lastgammal som dem.
Står där med någon 4månaders bäbis och tror de vet allt.

Hejdå.

Kanske känns det bättre i morgon.

Lustigt.
Den här har jag också. Men min är faktiskt lite finare.

Alltså.
Äntligen en dag ledigt.
Imorgon.
Har haft dåligt samvete över att jag knappt träffat barnen de senaste 10 dagarna.

Men har 40 nya idéer på saker jag ska göra.

Ni får klara er utan mej ett tag.
Bygger butik.
Orkar inget mer.

Ses sen.

Ska verkligen börja klippa mej ofta nu.

Ville ta bort allt som var nött.

Fick ju som jag ville.

Blev väl axellångt

Ser nu officiellt ut som ett troll...

Har lite ångest.

Det positiva är väl att det nu är lagom långt för Frida Kahlo frisyr igen.

Har saknat den.

Hej.

Här är en göllig tröja jag sytt klart.

Har alltså avslutat något.

Är aldrig nöjd med var tavlor sitter.

Är inte nöjd med något.

Igen.

Allt känns dammigt och fult.

Igen.

Jättetjatig blogg.

Ibland när jag tittar på mina barn,så känns det så overkligt att det är mina egna.
Att vara någons förälder.Sånt man tänkt på men samtidigt aldrig föreställt sej.
Men så en dag är man förälder.
Och det är nog det bästa man är.