Alla är perfekta.
I någon jävla skål ligger gulliga tomater.
Inte vet jag.
Själv bråkar man på morgonen...allt blir stressat.
Och dåligt.
Barnen står och gråter på gården till förskolan.
Och allt är mitt fel?
Allt är Als fel.
Nu måste jag ha dåligt samvete hela dagen...över att de grät.

Hittade två Alvedon Forte i en låda.

Blev glad.

Göttade mej lite åt tanken att jag skulle spara dem till..någon gång..

Inte vet jag.

Ska gå ut ikväll.

För en gångs skull.

Är aldrig någon som behagar göra det.

Har köpte overaller och vinterskor.

Bara vantar och mössor kvar.

Oroar mej lite över att skorna ska hinna bli för små.

Men så fort går det väl inte?

Ältar det här med barnskor.

Och andra sidan tar det upp ganska mycket tid...sånt här barnjox.

Kan uppskatta det också.

Typ som att man är viktig.

Skulle väl annars sitta och..ha för mycket tid.

Har möblerat om.
Blev mycket bra.

Ateljerista-utbildning finns tex på Malmö högskola.

Men vill inte flytta till Malmö.

Får lösa det på något annat sätt.

Ska ändå inte plugga än.

Tror på livserfarenhet osv.

Vore ju ett väldigt kul jobb.

Ska börja blogga igen nu,lovar.
Det är som att sluta äta godis..man måste bara börja.

Torsdag idag.
Fick just ett utbrott på att jag missade radiopsykologen i P1.
Har sedan en tid tillbaka en liten radio i köket.
Älskar att lyssna på P1.
Känns som barndom.
Hemtrevligt.
Älskar att jag vet allt.

För övrigt,får alltså utbrott av ingenting idag.
Övervägde att hacka sönder mobilen.
Men typiskt sånt man ångrar efteråt.
Amen ni vet.

I-landsproblem;
Barnskor.
Inhandlandet av barnskor.
Får nästan magsår av tanken på vinterskor.
Jakten efter skor,de ständiga returerna,fötter som växer på en månad.
Faktumet att man måste vara ute i god tid...
Osv.

Har köpt ett par ganska dyra skor.
Förtjänade samt unnade mej dem..osv.
Ni vet.

För övrigt;
Idoljuryn och deras obegripliga klädsmak?

Det går framåt.

Med lapptäcket.

Men det går långsamt.

Bor ju i ett land där jag kan slösa tid på mindervärdskomplex vs storhetsvansinne angående ett lapptäcke.

Man envisas ju att gå runt i livet med någon slags intalad bild av sej själv..

Att man är både det ena och andra i stil med;allt positivt man kan säja när man beskriver sej själv.

Så tänker man en vacker dag efter lite...inser att man kanske inte alls är allt man tror.

Jag vet inte.

Men börjar tycka att jag hispar för allt.

Satt väl på tunnelbanan för några veckor sen läste reklamen.."alla får sin röstkort hemskickade någon gång mellan den 23-30 augusti"

Tänkte på en gång "men hallå,jag har inte fått något!"

Det var väl kanske den 18 ausgusti.

Lugna ner dej människa.

Ska börja jobba på Panduro.
Utvald bland miljoner sökanden.
Antar att jag är bra och allt sånt.

Kul för mej.

Nu är det höst.

Har fortfarande en diskbänk.

Och ett kök.

Har plockat fram en infrusen pepparkaksdeg från frysen.
Måste alltid helgardera mej varav jag gjorde en dubbel pepparkaksdeg någon gång i december...bakade såklart bara upp hälften.
Den vanliga,livrädda känslan att något ska ta slut(polarbrödseffekten)
Vill att det ska bli december igen.
Vill göra pepparkaksdeg.

Fast undra om degen är mer som frystorkad nu?

De ska ringa om jobbet på fredag eller så.
Kommer att gräva ett hål i marken om jag inte får det.
Bli ledsen.
Tycka synd om mej själv.
Ta ut ilskan på pensionärer.

Jag tror jag har börjat blogga igen.
Hoppas ni är kvar.

När jag var gravid.
Älskade känslan av att när jag åt något...så kändes det extra nyttigt.
I stil med duktighetskänslan om man åt en påse nöt/frukt-mix.
Sådan känsla man inte kommer åt sen.
Åt en sån påse på tunnelbanan hem.
Undrade om någon störde sej på det?
Just människor och nötter....är alltid en irriterande kombination.
"Äter hellre nötter än godis"
Osv.