Pås-kris-middag

Idag blev det påskmiddag med bra,bra personer.

Fint.

Sitter med mdf-plattor.
Kan ju säja som så att jag blivit känslig mot dem sedan Grafikskolan.
Börjar klia på händerna och i ansiktet så fort jag börjar greja med dem.
Kanske psykosomatiskt...men nä,kliar.
Typsikt.

Är inspirerad,så...återkommer.

Såhär

eller

Såhär

Gör som Crilla.

Min favoritruta tror jag.

Känner mej som en värdelös förälder...när humöret är kort. Tålamodet kort.
Vill måla om sovrummet,ska måla om sovrummet.
Vill slakta alla bilder jag gjort,eller en iallafall.
Förstår inte,förstörde en fin bild igår,gjorde den ful.

Har klistrat igen fem brev.
Har sökt fyra kurser,utifall-att,till hösten.
Känns bra.
Effektivt.
Älskar effektivt.
Vill vara en sån som klistrar igen kuvert,får saker ur vägen.
Bockar av sådana där listor,möjligtvis har en filofax.

Jobbigt att man måste rangordna kursvalen,nu känns det som jag inte alls kan veta...vad jag vill helst.
Jag är iofs inte särskilt orolig att saker ska..kännas fel.

Nu finns Krafsy i livet.
Min och Mitzys bild/kreativa blogg.
Kolla in.

Det går segt nu.

Behöver inte alltid gå omvägar.Kom jag på.
Gör alltid det när jag ska göra konsten.

Hejdå.

Åh storhetsvansinnet fyller mitt..sinne.Älskart!

Får se när det blåser över.

Ska försöka få en bild klar innan jag vill elda saker igen.

Föredrar ändå humörsvägningar framför hej jag har inget svårmod.

I stil med det står klubbor,som pynt i en liten skål?

Skulle väl förvisso kännas okej att ha en positiv syn på allt.

Fast nä.

Då måste man ringa första bästa advokat den dagen det visar sej att allt inte är positivt.

Blir som ett helt domstolsärende så fort någon blir magsjuk.

Kan tänkas att man då,som osviklig optimist,måste jollra om att "åh då får man dricka blåbärssoppa."

Borde skriva andra grejer än blogg.

Men vad är det här med storhetsvansinnet kontra sämst-känslan.

Vet att jag sagt det förr.Många gånger.

Men det svänger som på någon båt.

Pratar alltså om minut/sekund-vis här.

Medan jag tex skriver något som blir inte som jag tänkt tänker huvudet.."kan jag göra en bok av det här..skulle den möjligtvis kunna komma bli aktuell för Efter tio" (sen varför det programmet är min måttstock för kvalité är en annan sak,men i mitt huvud är det det.Antar att det är någon form av...vana.)

(Just nu gillar jag mest saker upplagda på "rad".)

Men är inte lik mej själv,eller så är jag lik mej själv..alltså på sånt sätt som när man var 17 år och tyckte alla andra var dumma i huvudet.Efterföljt,några år senare, av det smärtsamma uppvaknandet om att det kanske var en själv som var dum i huvudet...ibland.
Nåväl.

Ibland är jag så less på den här stan.I lördags när jag var på tunnelbanan tänkte jag på hur tröttsamt det är att se ansikte efter ansikte efter ansikte...som jag aldrig kommer se igen,och aldrig sett förut.
Ibland saknar jag så mycket att veta exakt vilka alla är och att alla vet vem jag är.
Det är väl kanske lantisen inom mej som pockar på uppmärksamhet.Förstår verkligen inte alls varför man bor i innerstan med barn,förstår inte alls varför alla måste ha "häftiga" jobb.
Alltså det är väl lite samma sak som den där självinsikten jag nämde ovan.Helt plötsligt en dag insåg jag att jag är en lantis,men en lantis som inte kan bo på landet....förut mer; "amen herregud jag är verkligen ingen lantis!"

Tur att jag har bästaste friendsen här iallafall.
(Ja, på den punkten hade det ju varit rätt knapert på vischan..)

Har fixat ett påskris.Det är på något sätt aldrig särskilt fint.
Eller aldrig optimalt iallafall.

Ställde det i den här dinosauriekrukan som jag en gång tillverkade på Nyckelviken.Varför har jag inte använt den oftare?

Hej,dagens bild från verkligheten.

Alltså "det är jag och 30 000 idioter."(Mimmi,du vet det berömda citatet?)

Ja jag förstår ju känslan rätt ofta.

När jag gick på högstadiet älskade jag Kent.Minns när jag trodde en bit av en låttext gick "en sista rest av en ute-dart"
Tänkte "ja men de menar väl en sån utomhus-piltavla...man vet ju hur de ser ut när de regnat sönder..."

Jag skulle vilja vara lite mer så nu också.

Nu känns det nästan bra igen.

Blir nog bra efter sömnen.

Började må illa igår kväll, tänkte "amen det är nog bara för att vi inte ätit nått..."
Ja eller hur,typ vid 11 började jag spy som en galning.
Låg vid en hink hela natten.
Framåt småtimmarna började en liten stackare spy också.
Det här med att torka upp spyor när man själv mår skit,det är grejer det.

Hur som helst.Mår bättre nu,känner mej mest som en gammal sko.
Trött,trött.
På barnen märks det inte ett dugg,fattar inte hur de orkar.

Hej.

Äter frukost.Jävligt sent,när barnen sover efter lunchen.

Glömmer äta,ofta.

Älskar Blackie.