Hej.Idag är det torsdag.Det är feber och trotsålder deluxe här. Sjukt fina pioner också.

Har även köpt snyggaste klänningen. Typ lite flamenco-style.Brun också,älskar brunt.

Idag var det äntligen sånt där väder.

En vinare jag har ritat.

En tjej som är jag.

Hej.
Alltid fastnar jag i tanken: hur fan skulle jag börja mitt sommarprogram..gud kommer inte på nått bra!

Har sett X antal avsnitt av programmet Fyra bröllop.
Alltså..stör mej så jäkla mycket på att typ aaalla ska ha med sin pappa uppför altargången.
????
Fattar inte.
Antar att tanken är någon slags nussi-gussi-gulli-pappas-flicka-gulli-gull-åh-så-fint...
När det egentligen betyder..hej det är stenålder och jag äger inte mej själv.

Hej.
Jag har en till blogg nu.

Hej.
Bloggen hara bara runnit av mej.
Minns en tid då jag var så bra..på blogg.
Men ja.
Funderar på att fixa en till.

Amen borde ju verkligen lägga mej.
Men gossebarnet har feber.Vaknar då och då.
Själv sitter jag och klipper..osv.
Har väl tydligen en vernissage på lördag...som jag nu plötsligt blev väldigt inspirerad av.
Hatar mej själv för att jag kommer vara så trött i morgon...tänker sen att det är priset man får betala för att vara en konstnär.

Nått i den stilen.

Vad gör man?
Bihålorna gör mig galen.
Hela ansiktet känns varmt..och konstigt mjukt.
Dunkar bakom ögonen.
Trycker i öronen.
Ska man behöva släpa sej till vårdcentralen och typ..skölja ur dem?

Nu har jag varit konstigt sjuk i en vecka.
Varje morgon vaknar jag och mår bra.Går till jobbet.
Framåt eftermiddagen smyger sej något annat fram.
Idag har jag tex förkylningsont i bröstet och en gnutta feber.
Igår hade jag så ont i örat att jag typ övervägde att likna smärtan vid barnafödande.
Tror att det är bihålorna som spökar.
Plus stora ångest grejen ovanpå allt;Måste typ verkligen jobba fredag,lördag,söndag..alla utom jag + 1 är bortresta/superupptagna.
Kommer väl ligga som en död fisk nästa vecka...

Igår tittade jag igenom massa gamla teckningar osv.Från typ 2007,2008.
Blev avis på mej själv.
Delvis.
Men också nöjd.
Fast också irriterad.
Var så duktig och bra..(självklart tyckte jag inte det då..)
Måste komma tillbaka dit.
Det går nog.

Två tjejer.



Jag.

Mona.En docka jag en gång råkade köpa på en loppis.
Vågar typ inte göra annat än behålla henne.(Tänker mej i stil med; lägger henne i grovsoprummet..när jag kommer hem sitter hon på en stol igen osv)
Just nu är hon iofs en mycket uppskattad tågresenär när barnen leker tåg..eller ja tunnelbana.

Vi måste ju vara de enda människorna som någonsin fått ett apelsinträd att överleva.

Stod och gjorde en macka.
Tänkte att ju äldre man blir desto mer lik blir man sej själv.
Sen..eeeh?
Vad kom den tanken ifrån.
Håller inte ens med.

Framåt eftermiddagen smög sej någon slags dunder-influensa fram i min kropp.
Öronen växte igen..blev bara små hål kvar,inga ljud.
Halsen var tjock och äcklig.
Massa huvudvärk.

På bussen hem från jobbet trodde jag i vanlig ordning att jag drabbats av struplocks-inflamation.
Kände hur halsen växte ihop,gick det verkligen att svälja utan problem?Fick lite panik.
Skulle jag skriva till busschauffören i ett sms att jag inte kunde andas..eller hade han något papper+penna tro?
Papper skulle vara bäst bestämde jag.
Kändes väldigt klumpigt om man skulle upp med mobilen osv...

Kom hem.
Kunde andas.
Tog en voltaren och en ipren.

Hejdå.

Sov tre timmar inatt.
Tre melösa timmar mellan 04 och 07.
Sen upp och jobba.
Jobbade 8 timmar.
Nu är jag så trött att jag..eh...skulle kunna somna.

Hoppas på en bättre sömn inatt än igår.
Var arg.Var irriterad.Tänkte på hela livet och allt.
Och så fick jag ångsest och blev ledsen.

Det blir ju lätt så.

Hade helt glömt en aspekt av sommaren.De dagar då de regnar..är dåligt väder. Så länge de inte helt tar över så...är det ju bland det bästa.

Ledig. Vara inomhus. Lyssna på P1.
Barnen är så gulliga och leker tåg.Länge utan att bråka. Och häller ut 40 000 Hama-pärlor på kökgolvet.
Men ändå.

Jaha.
Det var ju intressant att gårdagens inlägg försvunnit.
Kanske lika bra.
Idag är jag glad.

Den här fina hästbilden gjorde mina barn idag.

Allt de gör bli bra och bäst.

Innan man får barn...alltid någon romantiserad bild i sitt huvud om hur man ska bli som förälder.
Glad i hågen-jämt. Släpa runt sej själv och barn på roliga jippon dagarna i ända.
Alltid vara konsekvent och 400 stjärnor i "bra" förälder-boken.
Laga god mat.
Hur svårt kan det vara och få barn att sova egentligen.
Osv.

Vad trist när man(jag) inser att det inte går att vara sådär.
Allra helst när jag kanske borde säga ifrån bättre när de tjaffsar...inte ge upp när man försökt natta i 150 år.
Det här får man ju inte säga men: Hej jag är sämst i världen på att säga ifrån ordentligt och jag orkar aldrig vara konsekvent.Typ.
Hejdå.

(Ja ni behöver ju inte tro att det är värsta Supernanny-kaoset här...men är inte perfekt och har fula möbler)

Alltså.
Har klätt mej så mycket i någon slags föräldra-ångest på senare tid.
Har dåligt samvete för allt.
Tycker jag är tråkig.
Tycker jag har inget tålamod.
Får ångest för allt.
Barnens avdelning på förskolan måste rivas för att det är mögel. Nu måste kanske de "större" barnen (där våra barn ingår) flytta upp till en annan avdelning,med större barn...Får ÅNGEST..målar med alla stora penslar och föreställer mej att det kommer bli skit..att det kommer vara så att ingen ser eller har tid för de mindre barnen..att typ all pedagogik bara går upp i rök...Att det bara jobbar folk som..har ingen koll där..Att barnen bara ska bli förvarade.
Finns egentligen ingen anledning att tro allt detta.
Är fortfarande samma förskola,samma sätt att jobba..osv.
Har aldrig varit missnöjd med något hittills..så varför skulle det bli skillnad nu?..Egentligen.
Men ändå,får en klump i magen.

Sen får jag ångest över att jag är hispig.
Vill älta allt.
Allan vill inte älta något.
Skulle kunna skriva en bok..om minsta lilla grej.

Behöver någon form av silverskor..insåg jag här om veckan.
Har bara hittat ett par som håller måttet...men känner kanske att jag inte köper ett par träskor för 1700.
Kommer ha ångest för att använda dem.
Kommer att ha ångest för att jag inte använder dem.

Behöver verkligen inte något alls egentligen...

Gråt och skrik kväll.
Barnen har börjar bråka mycket om vems mamma jag egentligen är.
Hysteriska gråtanfall angående "min mamma" "nä min mamma".
Annars är de så roliga med varandra nu.
Leker mycket,pratar med varandra...osv.
Gör saker de inte får..med varandra som medhjälp.
Ikväll sprutade de en hel såndär blom-sprut-flask med vatten och diskmedel på tv:n...Nu är bilden typ..något spräcklig.

Har nya partypants då va.Lindex..Rachel Zoe..eh sammarbetet?

Alltså.Man förstår ju verkligen att det behövs en "kändis" för att kläcka fram den järva idén om *sommar+blommor+romantiska klänningar*

Not.

Men ja.Byxorna är ju fina.

Slängde ihop en pall. Allt för att inte göra det jag borde göra.

(Antar att det är flottiga barnfingrar på linsen som skapat den tussiga skärpan)

En fråga;
Är det bara jag som är kär i Bolibompa-Farzad?

Tillbaka från påsken.
Inte mycket nytt under solen.
Som vanligt frågar man (jag) sej varför man bor i den här stan...
Eller något i den stilen.
Tycker typ inte om Stockholm.

Ateljé vardagrumsgolv.

Ska väl iallafall göra kanske 20 koppar tänkte jag.

Jaha.
Gjorde sjukt fina påskägg i år.
Gjorde sjukt fina påsk-kort i år.
Ikväll ska jag fortsätta med sjukt fin konst också.

Kul för mej.

Imorgon åker vi på påsk..eh..semester(?)

Idag var det onsdag.

Glömmer nycklarna på jobbet.
Tar bort fel blogginlägg.
Kokar över vällingen.

Fick ett påskägg på jobbet.
Det åt jag upp till middag (rev upp det redan på busshållsplatsen).
Såatte.

Om det här var en riktig blogg skulle jag skrivit "vad gjorde ni idag?"
Men det här är Midorivägen.

Räknar dagarna tills vi ska lämna den här stan...en stund.
Tänker på särskilda träd.
Osv.

Jaha.
Idag var vi hos tandläkaren.
Barnen skulle självklart sju-sova bara för att vi hade en tid att passa.Vi stressade,kom 20 min för tidigt istället.
Inga hål....osv.
Var livrädd för att de skulle ha hål.
Inte för att de äter godis eller dricker typ läsk...men ändå.

Följaktligen har vi ett rum där vi slänger in allt skit och stänger dörren.Förvisso håller skräprummet för tillfället en ganska anständig min..(Har ställt ut saker på balkongen istället=jättedåligt nu när det tydligen är vår.)

Amen nu var det påskstädat då.

Även byggt upp ett litet påskstileben åt barnen.

Allt är ju jättefint och jättebra.

Vissa dagar är inga bra dagar. Av ingen anledning.Det som är det värsta. Bara konstig känsla i kroppen och i alla rum.

Barnen och jag åkte till Bromma blocks.

Fikade..handlade lite klistermärken..minipåskliljor.

Barnen var nöjda över buss och tunnelbane-resa.

Kom hem lagom till att de var trötta..och arga.

Förstår inte hur alla latte-föräldrar orkar hänga i det där centrumet hela dagarna(för de gör de..jag jobbar där så jag vet).Att de kan se så strosande och lugna ut. Själv väntar jag bara på hysteriska utbrott..vägran att sitta i vagn...osv.

När min kreativa sida plötsligt blir sjukt peppad..måste jag börja med allt samtidigt.I rädsla för att allt ska rinna av mej...

Spika lite hylla.Fixa lite påskris.Börja måla byrå.Påsk-kort..Klippa och klistra.

Ska förresten hänga upp lite grejer på Republik i maj.Såatte.

Men kolla vad fin hallen blev då va!!

Nöjd.

Imorgon ska vi väl äntligen tvätta för första gången på 760 år.

Vore ju kul att tex hinna med det som är i tvättkorgen också.

Har nu målat väggarna i hallen. Som vanligt några tidningar slängde lite hit och dit för att "inte spilla på golvet".Spillde ändå massor. Orkade inte tejpa alla lister..osv. Men blir bra ändå. Har alltid varit bra på att måla väggar. Men allt ska alltid gå så fort. På en gång klart. Orkar inte vänta. Det gäller allt.

Känner mej ledsen. Ibland känns allt så ensamt.När Al jobbar kväll..och jag är dålig på att natta barn. Och jag är dålig på att laga middag.

Lägger i mitt huvud ihop 100 + 100 vilket tydligen är = dåliga mamma...osv. Inte särskilt orginellt.

Tittar på de deppiga tallrikarna med deppiga maten...tycker synd om mej själv. Vill tycka att allt är alla andras fel....men det är svårt att känna någon slags övertygelse,är väl inte 16 år längre.

Klar eller inte klar.

Alltid den frågan.